- Project Runeberg -  Mästerlotsen. Roman /
250

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

två män stiga i land. Den ena var liten men det lyste
och blixtrade om honom värre i solskenet. Den andra
längre, mörkklädd och bred över axlarna. De gingo
raskt uppför grusgången mot gården. Vad i Herrans
namn kunde de vilja? Kanske det var länsman själv,
han i uniform? Vad hade gossarna nu ställt till?
Ben-ranglet skramlade snabbt i väg för att hinna undan, men
länsman gensköt och höll in henne.

»Ptro! Inte så fort, gumman lilla!»

Gumman tittade på honom. Inte var det länsman!
Det var ju majorn från Tallholmen. Och mästerlotsen
Sjöberg. Dem kände alla i skärgården.

»Har hon sett min flicka?» frågade mästerlotsen.
»Gult hår, blå klänning.»

Nej, det hade inte gumman. Hade hon sett bröderna
Brinkman? Nej, inte det heller. De hade seglat till
Solöbaden i går. Ja, men båten låg därnere. Ja, kors,
det gjorde den verkligen! Då voro de nog hemma
redan, båda gossarna. Hon hörde aldrig, när de kom
eller gick, för hon låg i andra sidan huset. En flicka
med blå klänning? Nej då! Men patron Brinkman
brukar alltid hålla utkik för han lägger sig aldrig.
Vankar omkring mest hela natten. Gikten, förstår herrarna.
Gikten! Jag skall se, om han är uppe.

Hon förde in dem i förstugan. De följde henne tätt
i hälarna uppför trappan. Deras förtroende till henne
var icke synnerligen stort. Kanske hon ville varna de
sköna pojkarna. Hon pekade på en av dörrarna i
hallen och satte ögat till nyckelhålet.

»De’ va* de’ ja’ trodde», sade gumman. »Han sitter
där i länstolen.»

Mästerlotsen knackade sakta på dörren. Inget svar.

»De’ ä’ bara te stiga på», uppmuntrade gumman.

Mästerlotsen knackade en gång till. Något knäppte
till inne i rummet. Mästerlotsen tog i dörrvredet. Dör-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:39:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/demasterlo/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free