Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 2. Nydaningsverket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarandra broderskap. Då uppstod hos Paris’
kommunalstyrelse tanken att i hufvudstaden på årsdagen af Bastiljens
intagande fira en dylik för hela landet gemensam fest. Den
skulle ej blott ytterligare stärka kärleken till den nya
samhällsordningen, utan ock blifva ett uttryck för det allmänna
broderskap, hvilket »upplysningens» entusiastiske lärjungar
tänkte sig såsom en själffallen frukt för lifvet af den genom
lagarna upprättade friheten och jämlikheten. Förslaget
vann stormande bifall både i nationalförsamlingen och bland
allmänheten, och ju närmare man kom den 14 Juli, ju högre
steg hänförelsen.
Äfven lagstiftningen skulle komma att taga intryck däraf.
Revolutionen hade till Paris samlat en mängd excentriska
personligheter från alla land, bl. a. en tysk baron från det
preussiska landet Cleve vid namn Johan Baptista von Clootz
eller som han sjelf kallade sig Anacharsis Clootz[1]. Hos
denne hade svärmeriet för en ny guldålder utan alla
dissonanser antagit en kosmopolitisk karaktär. Han drömde om
hela mänsklighetens förening till ett dylikt broderskap, och
han var fullt och fast öfvertygad om, att den franska
revolutionen skulle realisera denna idé. Den 19 Juni infann han
sig i nationalförsamlingen i spetsen för en deputation, hvars
medlemmar voro utstyrda i brokiga nationaldrägter, ryska,
svenska, indiska, arabiska, kaldeiska o. s. v.[2], och som skulle
representera den nu i bojor slagna, men snart genom
nationalförsamlingens »mod» och »filosofiens lagar» frigjorda
mänskligheten, och begärde för den samma rätt att deltaga i den
stora förbundsfesten. Naturligtvis slog denna tanke an.
Anacharsis fick sin begäran beviljad, och de ädla främlingarne
uppmanades af presidenten (Sieyès) att för sina respektiva
nationer berätta hvad de fingo se, på det att dessa skulle lära
känna frihetens glädje och välsignelser. Sedan därpå en turk
hållit ett tal, och innan församlingen rätt hunnit hemta sig
från sin rörelse öfver denna upplyftande scen, föreslog A. de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
