Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 3. Försök till författningsrevision
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utmärkt hofadeln i lyckan, vidlådde den äfven i olyckan. »Dess
oförmåga att styra riket hade bragt den till landsflykt; den
visade sig därunder lika oförmögen att styra sig själf som
förut att styra riket[1].» För detta parti öppnade nu de tyska
furstarne vid Rhen sina områden, och från dessa förberedde
det med buller och bång ett fientligt infall i Frankrike. I
synnerhet blef det kurfursten af Trier tillhöriga Koblenz den
stämplande emigrationens medelpunkt, och här fördes nu en
tid bortåt ett lustigt lif med dueller, intriger, kärleksäfventyr,
frivolt skämt, slöseri och dådlöst skryt till föga uppbyggelse
för Tysklands verkliga statsmän, hos hvilka de sympatier, de
landsflyktige till en börjat kunnat ingifva, hastigt försvunno
inför detta skådespel. Det var ej »ett strängt, entusiastiskt
och troende korståg som förbereddes, utan en larmande,
oordnad och obetänksam Fronde»[2], men genom att tillåta dessa
förberedelser gjorde sig nu Tyskland å sin sida skyldigt till
en kränkning af folkrätten.
Emellertid innebar hvarken några mindre furstars eller
emigranternas hot en verklig fara för revolutionen, om det ej
understöddes af stormakterna, och genom de undersökningar
i Europas arkiv, som på de senare åren egt rum, är det nu
tillfullo ådagalagdt att detta ej var förhållandet. Sägnen, att
hela det monarkiska Europa från första stund sammansvor sig
mot revolutionen, har helt enkelt befunnits vara en — myt.
Det visar sig, att revolutionens första framträdande långt ifrån
att hafva slagit de stora hofven med fasa och skräck i stället
väckt deras glädje — af det helt naturliga skälet, att dessa
hof nu hoppades, att Frankrike genom inre upplösning skulle
förlora den maktställning, som hittills gjort det till en farlig
granne. Man skulle t. o. m. kunna förebrå dem, att de
härvid röjde bristande förutseende, ty de politiska och sociala
missförhållanden, som revolutionen upphäfde i Frankrike, hade
som vi veta vissa motsvarigheter i alla Europas länder, och
den filosofi, i kraft hvaraf fransmännen genomförde sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
