Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 4. Konungadömets fall (den lagstiftande församlingen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej träda till baka. Nu var det också förbi med
nationalförsamlingens motståndskraft. På förslag af Thuriot, som
härvid skall hafva gått Dantons ärenden, återtog hon den 2
Sept. sitt beslut från den 30 på sådant sätt, att de i kraft af
detta nyvalda kommissarierna ej skulle ersätta, utan blott
upptagas i kommunalrådet från den 10 Aug.
Sålunda åter befästadt i sin makt, skred detta till verket.
Med anledning af underrättelsen, att Verdun belägrades,
beslöt det s. d., att larmsignal skulle gifvas åt de vapenföra
medborgarne att samlas på Marsfältet. Då nationalförsamlingen,
underrättad härom, äfven öfverlade om fäderneslandets
försvar, infann sig där Danton. »För att besegra fienden
fordras det», utropade han i patriotisk hänförelse, »djärfhet,
djärfhet, alltid djärfhet», hvarefter han lät tillerkänna regeringen
en oinskränkt tvångsmakt. Alla som direkt eller indirekt
motsatte sig dess befallningar skulle straffas med döden. Därpå
lät han själf från stadshuset gifva larmsignalen; för de tappre
var den tecknet att på Marsfältet mönstras till fosterlandets
försvar, för mördarne åter att begynna sitt gräsliga värf. Mordens
upphofsmän hafva sökt göra troligt, att det var »folket» som
vid detta tillfälle kastade sig öfver »de sammansvurne från
den 10 Aug.» af fruktan för att dessa annars skulle bryta sig
ut ur fängelserna och bemäktiga sig den på försvar blottade
staden, men ingen allmän folkresning egde denna dag rum,
och endast några sektioner förmåddes besluta, att fängelserna
skulle »rensas» före de frivilligas aftåg. I verkligheten förhöll
det sig så, att kommunens exekutionskomité, efter att hafva
förstärkt sig med Marat och 5 andra nya medlemmar samt
biträdd af Hébert och Billaud-Varennes, utsände band af
mördare, för penningar lejda till »arbetet» bland den värsta
revolutionära pöbeln samt bland marseillarne[1]. Dock visa
berättelser af räddade, att några af deltagarne ej drefvos af
rofgirighet och mordlust, utan af den öfverretning och
fanatism, hvars orsaker vi nyss angifvit. Tack vare sådana blefvo
åtminstone några af offren räddade.
Klockan 2 à 3 e. m. den 2 September börjades
massackern, och den fortgick sedan genom dag och natt ända till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
