- Project Runeberg -  Den franska revolutionen. Dess orsaker och inre historia (1789-1799) /
530

(1887) [MARC] Author: Simon J. Boëthius - Tema: France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - 3. Den fria författningens undergång (Konventets afslutning och Direktoriet)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med en större makt än konungarne någonsin innehaft före
revolutionen» — ty deras hade motvägts af privilegier och
häfd — förmådde det dock ej åstadkomma en kraftig
regering. Om också statsbankrutten, tvångslån och
krigskontributioner gåfvo någon lättnad, och om också Paris i ökad
tillförsel nu började skörda frukten af maximilagarnes
upphäfvande, så fortfor dock förvirringen i finanser och förvaltning.
Den nya despotismen visade sig verksam till förtryck, men ej
till ordningens upprättande, och skolor och andra
kulturanstalter fingo i följd häraf fortfarande ligga i lägervall. De
maktegande själfva saknade alla grundsatser. De voro »ett
kotteri af konungamördare», som i republiken sågo sin
säkerhet eller ett medel till makt och njutning, men annars
frågade föga därefter; och hatade och föraktade af nationen,
hade de intet annat medel att behålla sitt välde än — nya
statskupper.

Efter den 18 Fructidor hade massan af befolkningen
missmodig dragit sig ifrån det offentliga lifvet. Härigenom
gafs luft åt den lilla återstod af principtrogna jakobiner[1], som
ännu fans, åt dem, som icke voro nöjda med att regeringen
blott till sin egen nytta undertryckte folkmeningen, utan
önskade ett nytt allmänt pöbelvälde, och vid valen 1798 vunno
de betydliga framgångar. Då ingrep regeringen åter våldsamt
och lät den lagstiftande kåren den 11 Maj (22 Floréal)
kassera mer än 60 val, som utfallit i jakobinsk anda, och i
stället förklara de moderata minoriteternas kandidater för
lagligt valda. Följande år (1799) utföllo valen på samma
sätt. Direktoriet skulle gerna förnyat förfaringssättet från
föregående året, men det beherskade ej längre den lagstiftande
kåren, inom hvilken hatet mot det samma åstadkommit en
koalition mellan de moderata och jakobinerna, och
förhållandena inom arméen voro ej häller sådana, att en militärisk
statskupp kunde af regeringen försökas. I stället
genomfördes nu en parlamentarisk statskupp af den lagstiftande
kåren, i det representanterna för Fructidor- och
Floréal-politiken inom direktoriet: Treilhard, Merlin de Douai och


[1] Namnet begagnas här såsom parti- ej klubbnamn. Ett försök att
förnya jakobinerklubben gjordes dock. Se Not. III.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:40:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/denfrrev/0544.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free