Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. II - XXXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
258 den gamla a:; ti kv i tetshandeln
på en torsdag, samt att båda hade varit mycket välväxta
och sett särdeles bra ut tillika med andra ovanligt
överensstämmande omständigheter. Som dessa minnen voro av
ett slag, som bidrog att kasta en skugga över festens
munterhet, vände Kit samtalet på andra ämnen. Bland annat
berättade han dem om sin gamla plats och om Nells
utomordentliga skönhet — varom han redan hade talat med
Barbara tusentals gånger — men den sistnämnda
omständigheten intresserade hans åhörare icke på långt när så
mycket, som han hade tänkt, och även hans moder — vilken i
samma ögonblick liksom av en händelse såg på Barbara —
sade, att det visserligen icke fanns något tvivel om att
miss Nell var mycket vacker, men att hon likväl blott var
ett barn, och att det fanns många unga kvinnor, som voro
lika vackra som hon; och Barbara anmärkte blygt, att hon
gärna ville tro det, och att hon icke kunde hjälpa, att hon
ansåg det mr Kristofer måste hava misstagit sig.
Men nu var det hög tid att tänka på spektaklet, ty
därför erfordrades stora förberedelser i fråga om schalar och
hattar, för att icke tala om en näsduk med apelsiner och
en med äpplen, som krävde sin goda tid att knyta ihop, i
följd därav att frukten hade en benägenhet för att rulla
ut vid näsdukshörnen. Slutligen var allting i ordning, och
de begåvo sig i väg. Kits moder bar den lille, och Kit
ledde lille Jacob med ena handen och höll Barbara under
armen — en omständighet, som föranledde de båda
mödrarna, som gingo efter, till den förklaring, att de alldeles
sågo ut som gift folk, och kom Barbara att rodna och
säga: »Så mamma talar!»
Slutligen kommo de till teatern, som var Astleys teater,
och ungefär två minuter efter det de hade hunnit fram till
den ännu ej öppnade dörren, hade lille Jacob blivit klämd
platt i trängseln och hans lille broder fått åtskilliga knuffar,
och Barbaras moders paraply hade förts bort åtskilliga
alnar och kommit tillbaka till henne över folkets axlar, och
Kit hade slagit en karl i huvudet med äppleknytet, för att
han klämt hans moder onödigt våldsamt, och det blev en
stor uppståndelse. Men då de en gång kommit förbi
biljettkontoret och trängt sig fram med biljetterna i hand, så
betraktades allt detta som en riktigt utmärkt rolighet och en
väsentlig del av deras nöje.
Åh! Vad den Astleys teater var praktfull med all sin
förgyllning och alla sina speglar, den obestämda lukten av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
