Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. III - LXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
410 DEN GAMLA AN TI KV I TETSHANDELN
då han hörde hostningen ännu en gång. Gångarna
krympte vid detta ljud åter i hop till strimmor; han reste sig
litet upp .i sängen, drog undan omhänget och tittade ut.
Det var visserligen samma rum och fortfarande upplyst
av ljus, men med vilken förvåning såg han icke alla dessa
flaskor och skålar och linnepersedlar med flera dylika
tillbehör i ett sjukrum — alltsammans mycket rent och
prydligt, men helt olika det, han hade lämnat där, då han gick
till sängs! Och — vad var det? Markisinnan?
Ja, hon själv, som spelade cribbage med sig själv. Där
satt hon, uppmärksam på spelet, och hostade då och då på
ett undertryckt sätt, som om hon fruktat att störa honom
— allt under det hon blandade, kuperade, gav, räknade,
markerade — genomgick spelets alla hemligheter, som om
hon övat sig därmed alltifrån sin spädaste barndom !
Mr Swiveller betraktade allt detta en liten stund, därpå
lade hade han sitt huvud på kudden igen.
»Jag drömmer», tänkte Richard, »det är tydligt. Om
icke detta är en dröm, så har jag av misstag vaknat upp
i någon av de tusende och en arabiska nätterna, i stället
för en natt i London. Men jag tvivlar icke på att jag
sover.»
Härvid hostade den lilla tjänsteflickan igen.
»Märkvärdigt!» tänkte mr Swiveller. »Jag har aldrig
drömt om en sådan verklig hosta förr. Jag vet
sannerligen inte att jag någon sin drömt om varken hosta eller
nysa. Kanske det hör till drömmarnas filosofi att man
aldrig gör det. Nu var det en gång till — jag tror
minsann jag drömmer riktigt djupt!»
För att övertyga sig om sin verkliga belägenhet nöp sig
mr Swiveller i armen.
»Det var ännu besynnerligare!» tänkte han. »Jag gick
till sängs snarare fet än mager, och nu finns det ingenting
att ta tag uti. Jag. skall se mig omkring en gång till.»
Följden av denna ytterligare mönstring var att mr
Swiveller kände sig övertygad om verkligheten av de föremål,
som omgåvo honom, och att han utom all fråga såg dem
med vakna ögon.
»Det är som en dröm ur tusen och en natt», sade
Richard. »Markisinnan är en genie och har slagit vad med
en annan genie om vem som är den vackraste unge
mannen i världen och värdigast att bliva make åt prinsessan
av Kina, och därför har hon fört bort mig med rum och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
