Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det breda blå band, vilket fulländade
hovuniformen. Det sades om honom, att han alltid
avtog detta hederstecken, då han kysste en
publique. Med sitt hederliga tyska ansikte
lagt i moraliska veck förklarade han, att det
icke var decent att karessera pigor, om man
var i habit. Nu däremot pressade han sitt band
mot hjärtat, men icke med juvelprydda
fingrar. Slik fruntimmersgrannlåt föraktade han.
I gången mötte han Fredrika Mörner,
tomhänt, rak och förnäm. Efter henne svansade
Ekeblad med en stapel andaktsböcker. Den
sköna fröken föreföll icke alldeles likgiltig för
sin villige slav. Hon tillkastade honom en av
de mörkt lidelsefulla blickar, vilka en sekund
kunde blotta hennes flammande inre för att
strax därpå skymmas av svarta, tunga
ögonfransars mystik.
Hessenstein stannade för att se, om den
noble Klenodius skulle bli insläppt i
jungfruburen. Han var hovets gunstling och tillät
sig diverse friheter, men denna gång fick den
ridderlige kavaljeren en igenslagen dörr mitt
för näsan, och den ystra Ullas skratt
avskedade honom ännu impertinentare.
»Fy Ulla, du är obeskedlig», sade
prinsessan milt förebrående. »Jag förstår inte,
varför ni alltid gäckas med kavaljererna, då
ni ändå så gärna lyssna till deras
komplimanger.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
