Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
likväl kunde de det icke, utan sade, att de visserligen deraf
behöllo något af tanken från förståndet derom, men likväl
icke något af erkännande, och att de derför icke kunde det.
Sedan lästes 2:o). för dem Luk. 1: 32, 34, 35; att Herren
med hänsyn till Sitt menniskoväsen var Jehovah Guds-Sonen,
och att Han der kallas den Högstes Son, och annars öfverallt
Guds-Sonen, äfven den Enfödde; och man bad, att de skulle
behålla detta i tanken, äfvensom att Guds Enfödde Son, född
i verlden, icke kan vara annat än Gud, likasom Fadren är
Gud, samt att de skulle uttala Guddomligt Menniskoväsen. Men
de sade: »Vi kunna icke, emedan vår andliga tanke, som är
den inre, icke släpper in i den tanke, som är närmast talet,
andra än likartade föreställningar, och att de deraf förstodo, att
det nu icke var tillåtet att dela sina tankar, såsom i den
naturliga verlden, 3:o) Sedan lästes för dem Herrens ord till
Filippus: »Filippus sade: Herre, visa oss Fadren; och
Herren sade: Den som ser Mig, han ser Fadren; tror du icke,
att Jag är i Fadren och Fadren i Mig», Joh. 14: 8-11; och
äfven andra ställen: att Fadren och Han äro Ett, såsom Joh.
10: 30. Man sade till dem, att de skulle behålla detta i
tanken, och säga: Guddomligt Menniskoväsen; men emedan
denna tanke ej var rotad i det erkännande, att Herren var
Gud äfven till Sitt Menniskoväsen vredo de sina läppar i
bugter så att de blefvo förbittrade, och ville tvinga sin mun
att utsäga det, men de förmådde det icke. Orsaken dertill
var den, att tankens begrepp, som kommer af erkännande,
utgöra ett med tungans ord hos dem, som äro i den andliga
verlden, och der dessa begrepp icke finnas, der finnas icke
heller motsvarande ord, ty begreppen blifva ord i talet. 4:o)
Vidare lästes för dem följande ord ur den i hela kristenheten
antagna läran: »Det Guddomliga och det Menskliga väsendet i
Herren äro icke två, utan Ett, ja, En Person, förenade likasom själ
och kropp uti menniskan». Detta är tagit ifrån den Athanasiska
trosbekännelsen, som är erkänd af kyrkomötena. Och man
sade dem: »Häraf kunnen I helt enkelt af erkännandet hafva
den föreställning, att Herrens Menniskoväsen är Guddomligt,
emedan Hans själ är Guddomlig; ty det är öfverensstämmande
med eder kyrkas lära, som I haden erkänt i verlden.
Dessutom är själen menniskans sjelfva väsen, och kroppen är dess
form, och väsen och form utgöra ett såsom vara och
tillvara, såsom den orsak, som frambringar en verkan, utgör ett
med verkan sjelf. De fasthölle denna föreställning, och ville
deraf uttala Guddomligt Menniskoväsen, men de kunde det dock
icke, ty den inre föreställningen om Herrens Menniskoväsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
