Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370 DEN SANNA KRISTNA RELIGIONEN.
nät arbeta mig fram, få svärma med mina likar och förse
mig med afföda?» Likaledes förhåller det sig med de öfriga
larfver, då de krypa upp utefter väggarne och blifva
puppor och guldpuppor och slutligen fjärilar. Har väl flugan
något begrepp om att parning med en annan fluga skall ske
på ett ställe och ej på ett annat? Med djur, som hafva större
kropp, förhåller det sig lika som med dessa smådjur, såsom
med foglar och allt slags fjäderfä, när de para sig, bygga
bon, lägga ägg, ligga på dem, utkläcka ungar, mata dem,
uppfostra dem tills de flyga ut, och sedan utdrifva dem från
boet, såsom vore de icke deras afföda; utom otaliga andra
ting. Så förhåller det sig ock med djuren på marken, med
ormar och med fiskar. Hvem af eder kan icke af det nu
sagda inse, att deras instinktmessiga handlingar icke komma
af någon tanke, hvilken är det enda som kan få namn af
begrepp? Den villfarelsen, att djuren hafva begrepp eller
föreställningar, har kommit endast af den inbillningen, att
de tänka likasom menniskorna, och att endast talförmågan
utgör skilnaden». Derefter såg anglaanden sig omkring, och
då han såg dem ännu i tvekan, om djuren hafva tanke eller
ioke, fortsatte han talet, och sade: »Jag finner att
inbillningen om att djuren hafva tankeförmåga ännu hänger vid eder
på grund af likheten mellan de stumma djurens handlingar
och menniskans; jag skall derför säga hvarifrån dessa
handlingar komma. Hvarje djur, hvarje fogel, hvarje fisk,
kräldjur och insekt har sin naturliga, sinliga och kroppsliga
kärlek, hvars boningar äro deras hufvud, och deruti i dessas
hjer-nor. Genom dem inflyter den andliga verlden omedelbart i
deras kroppssinnen och bestämmer derigenom deras
handlingar, och detta är orsaken, hvarför deras kroppssinnen äro
mycket ypperligare än menniskans. Det är denna inflytelse från
den andliga verlden som kallas instinkt eller naturdrift, ock
den kallas så, emedan den eger rum utan tanke som medel.
Det gifves ock tillkomna egenskaper i instinkt, som komma
af vana. Men deras kärlek (drift), genom hvilken det ifrån
den andliga verlden sker ett bestämmande till handlingar, är
endast för lifnäring och fortplantning, men icke för någon
kunskap, förståndighet och visdom, medelst hvilka kärlek
småningom bildas hos menniskorna.
Att icke heller menniskan har några medfödda begrepp,
kan man tydligen inse deraf, att icke någon tanke är henne
medfödd, och der ingen tanke är, der är icke heller någpi»
begrepp eller någon föreställning; ty det ena hör till det
andra ömsesidigt. Detta kan man sluta sig till deraf, att ny-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
