Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Den gamla regimens dödskamp. Landsflyktens år. I Schweiz och Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samt en skola för artillerirekryter. Mina iakttagelser
voro mycket intressanta, och jag kom nu praktiskt till
den övertygelsen, att mina och socialisternas krav på
införande av milissystemet icke innebär något men för
ett lands väpnade värn. Milisen är tvärtom den reella
kraften, tillräcklig för ett lands försvar.
Här är ej platsen att tala om dess organisation och
betydelse. En mycket intressant episod kan jag dock ej
förbigå med tystnad.
Jag bevistade en skjutövning vid artilleriskolan i
Bierry, och rekryterna hade blott tre veckor övat sig i
vapnens bruk. Bland de närvarande åskådarna var ock
en infanterimajor från ett av de franska regementen,
som voro förlagda i Savoyen, på andra sidan om
Genèversjön. Jag kom naturligtvis i samspråk med honom
om den för den franska hären då brännande frågan om
2- eller 3-årig värnplikt.
Han röjde sig genast som anhängare av den treåriga
krigstjänsten. Jag gjorde ingen hemlighet av att jag
lutade åt den tvååriga övningstiden, om man icke direkt
kunde övergå till milissystemet, d. v. s. en sådan
organisation, där det av varje medborgare, skyldig att värna
sin fosterjord, krävdes ett minimum av tidspillan och
krafter för att förbereda sig för ett så svårt och på
samma gång hedrande värv.
Så begynte skjutövningen. Efter knappt en månads
övning, under ledning av en milisofficer, som i det
civila livet var folkskollärare, utföll den förträffligt.
Efter dess slut gick chefen fram till batteriet i och för
kritik och anmärkningar. Den franske majoren och jag,
som av förklarlig taktfullhet höllo oss på sidan,
delgåvo varandra våra intryck. Han, som jag, var
frapperad av vad han hade sett. Men när jag påpekade detta
goda resultat som ett bevis på att en lång tjänstetid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
