- Project Runeberg -  Den stora ryska revolutionen 1917 /
41

(1918) [MARC] Author: Konstantin Michajlovitj Oberutjev Translator: Alfred Jensen - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Arresterad. Beredd på deportation. Befriad tack vare revolutionen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

är vanans makt. Han var rädd för att myndigheterna
skulle få ögonen öppna för hans underlåtenhetssynder
och sökte därför avleda uppmärksamheten genom att
återställa den yttre ordningen i högvakten.

Efter en halv timme kom kommendantens adjutant
och anmodade mig följa med.

Det befanns, att kommendanten på telegrafisk väg
hade satt sig i förbindelse med den högsta
militärledningen och framfört min önskan att bliva försatt på
fri fot.

Det var första gången som jag begav mig till
militärkommandot i Kiev — en byggnad, som för 25 år
sedan hade blivit uppförd inför mina ögon.

En väldig vestibul med portvakt och tjänstgörande
skrivare. Jag tog av mig min gamla, enkla överrock,
det enda plagg, som jag fått ha kvar och som alls icke
passade i denna präktiga miljö. Vi gingo en trappa
upp, och en vaktmästare förde mig genast in i
kommendantens mottagningsrum.

Det var ett fint, rikt möblerat rum; i mitten stod
ett stort skrivbord med två bekväma länstolar.
Väggarna voro behängda med tavlor och porträtt, som
stannat kvar från företrädarens tid. Vid själva dörren
mötte mig kommendanten generallöjtnant Chodorovitj.
Med en älskvärd åtbörd bjöd han mig sitta ner vid
skrivbordet. Själv tog han plats mitt emot mig.

En kort paus uppstod.

— Säg mig, överste, hur ni förhåller er till de
nuvarande tilldragelserna i Petrograd, frågade han i något
obeslutsam ton.

— Jag är mycket glad åt vad som hänt, ty det var
alltid min bästa dröm, och häri ser jag mitt fosterlands
räddning efter dess svåra lidanden, svarade jag utan,
minsta tvekan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:29:33 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/denstora/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free