- Project Runeberg -  Den stora ryska revolutionen 1917 /
54

(1918) [MARC] Author: Konstantin Michajlovitj Oberutjev Translator: Alfred Jensen - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Militärkommissarie i Kiev

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Tanken på general Chodorovitj’ avsättning som
befälhavare hade också föresvävat mig, och denna fråga
debatterades. Jag förklarade dock energiskt, att jag
inte kunde vara med om att han ersattes med överste
Gruzinov, som under revolutionen beklätt en befälspost
i Moskva. Jag kunde icke finna något betänkligt för
revolutionen och friheten i att general Chodorovitj stod
kvar, och om han häktades, skulle jag nedlägga min
befattning som militärkommissarie. Härmed avfördes
denna fråga från dagordningen.

Jag gjorde sålunda rätt i att lugna generalerna
Chodorovitj och Meder med försäkran att de icke skulle
bli häktade.

Men om jag fick rätt i min uppfattning om
Chodorovitj, var jag däremot en dålig profet i förhållande
till Meder.

Redan dagen efter det frågan om Meders häktande
blivit avslagen av verkställande kommittén med stor
röstövervikt samlades utanför rådhuset en hop soldater
med två män i spetsen: den ene i militärläkaruniform,
den andre tillhörande ett transbajkaliskt regemente. I
häftiga tal krävde de, att general Meder genast skulle
häktas som "blodsugare" och "soldatbödel".

Dessa tal, som upprepades ett par gånger i mycket
hysterisk ton, visade tillräckligt, i huru hög grad
folkmassan var uppbragt. Ropen på Meders häktande ljödo
allt häftigare och häftigare.

Enär hopen icke skingrades och det bland
soldaterna tydligen fanns många oroliga element, kunde man
befara en lynchning från massans sida. Men om man
gav folkets självsvåld fria tyglar i ett sådant fall,
kunde det lätt leda till pogrom och otyglade
utsvävningar, helst som det i folkmassan fanns individer med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:29:33 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/denstora/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free