Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Resa till fronten. Samtal med trupperna. Generalerna Brusilov och Kaledin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var första gången som jag befann mig vid
fronten, och det beredde mig en särskild glädje att nu få
träffa dem, som med liv och blod värnade landet mot
våldsamma angrepp. Sedan jag framfört en hälsning
från den provisoriska regeringen och staden Kiev,
välkomnades jag kollegialt av officerare och soldater.
Härpå blev det en lång överläggning om alla möjliga ämnen,
även politiska spörsmål och olika taktiska partiprogram
samt om bristen på kläder, proviantering o. d. På alla
dessa frågor skulle genast lämnas svar, så uttömmande
och tillfredsställande som möjligt. Vid slutet av
rådplägningen, omedelbart före middagen, framträdde ett
ombud för en av regementskommittéerna och höll å
regementets vägnar följande anförande:
— Vårt regemente har alltifrån början stått vid
fronten. Vi äro trötta och många ha stupat.
Regementet har beslutat att lämna sin position senast den
femtonde i denna månad.
Jag gjorde stora ögon. Är det verkligen sant?
frågade jag. Och har han verkligen bemyndigande att
lämna offentligt meddelande därom på detta möte?
En häftig tvist utspann sig. De flesta soldater, som
yttrade sig, ansågo ett sådant beslut omöjligt och farligt
för friheten, om det eljes kunde verkställas.
Den, som väckt frågan på tal, fick höra många hårda
ord av sina kamrater, och då han åter trädde fram,
föreföll han mindre säker. Han beklagade sig över att
regementet smälte ihop, därför att manskapet varken fick
avlösning eller kompletterades. Slutligen förklarade
han, att regementet icke skulle lämna skyttegravarna,
men han anhöll om att kompletteringstrupper måtte
skickas med allra första, därför att lederna hade glesnat
under kriget. Och de kompletteringstrupper, som man
lämnat, hade icke kommit fram!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
