Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Resa till fronten. Samtal med trupperna. Generalerna Brusilov och Kaledin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
suttit inspärrad eller varit deporterad, och ingen fann
något genant eller komprometterande däri.
Jag minns ett möte i ett bergspass, dit jag anlände
sent en afton. Eldvapnen brakade hela tiden under vårt
samtal, och det ekade i bergen, som om de ville bekräfta
våra ord om nödvändigheten att göra kraftigt motstånd.
Här uppträdde först en officer med en skarp kritik av
soldaternas förhållande till befälet.
— Jag har här från olika håll hört klagomål mot
officerarna för att de inte äro tillmötesgående mot
soldaterna och hålla sig på avstånd från dem, begynte min
unge fänrik.
— Men, invände en annan genast, vad göra
soldaterna, för att officerarna skola närma sig dem
öppenhjärtigt? Jag, kompanichefen, sammankallar t. ex. mitt
kompani för att föra det till det förelagda arbetet, att
hämta livsmedel åt soldaterna själva. Nej, de ville inte!
Det behövdes lång tid för att övertala åtminstone en
del av dem att gå.
— Jag, sade en annan, befallde dem att arbeta på
skyttegravarnas iordningställande. Men det gjorde de
inte. De tyckte, det var onödigt arbete.
— Och jag, inföll en tredje, framförde
regementschefens order, att de skulle ersätta ett annat kompani,
men de sölade, och ingenting blev gjort.
— Ned med honom! Nog! skreks det från flera håll
med otålighet och missnöje.
Den unge officeren stod villrådig, och sorlet växte.
Jag besteg tribunen. Anblicken av
militärkommissarien tystade sorlet och väckte uppmärksamhet. Det
var ju den revolutionära myndighetens representant och
en okänd man.
— Kamrater, började jag. Vi ha nu friheten. Hur
kan man i ett fritt land tysta munnen på någon vid ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
