- Project Runeberg -  Den stora ryska revolutionen 1917 /
90

(1918) [MARC] Author: Konstantin Michajlovitj Oberutjev Translator: Alfred Jensen - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Chef för militärdistriktet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

icke fick undandraga sig offentliga uppdrag och att varje
medborgare under revolutionstiden måste offra sig för
det allmänna bästa. Och huru svår den ifrågavarande
befattningen än var, kunde jag icke draga mig undan.
Jag framhöll dock än en gång, att jag i egenskap av
militärkommissarie kunde vara revolutionens sak till större
gagn än som distriktsbefälhavare, den där är bunden
av gamla former och måste ha mindre moraliskt
inflytande, enär han stod i aktiv militärtjänst.

När jag den 20 april (4 maj) återkom till Kiev,
mottog mig ordföranden för soldatrådet med följande
förklaring:

— Kamrat Oberutjev! Vi ha ansett oundgängligt
att bedja krigsministern utnämna er till chef för
militärdistriktet, och arbetarrådet instämmer häri. Vi ha
redan skickat en delegation till Petrograd, som i morgon
skall uppvakta krigsministern.

Jag stod som förstenad. — Hör på, kamrat, svarade
jag. Begå intet misstag! Som ni vet, har general
Chodorovitj bekräftat alla edra beslut och kungjort dem.
Jag vill ej frånhända mig rättigheten att ha en egen
mening och kan ej sanktionera allt. Och som ni vet,
godkänner jag inte allt, vad ni gör och beslutar.

— Ja, det veta vi, och ändå yrka vi på er
utnämning.

Jag kunde nu ej längre vägra och nödgades skicka
följande telegram till general Brusilov: "Om ni anser
det nödvändigt, antar jag förslaget." Hans lakoniska
svar var jakande, och jag hade överskridit mitt
Rubikon. Naturligtvis kunde jag ej hemlighålla saken för
general Chodorovitj, som blott sade:

— Jag har hört, att de härvarande militärombuden
ha anhållit om mitt entledigande och om er utnämning
som min efterträdare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:29:33 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/denstora/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free