- Project Runeberg -  Den stora ryska revolutionen 1917 /
101

(1918) [MARC] Author: Konstantin Michajlovitj Oberutjev Translator: Alfred Jensen - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Chef för militärdistriktet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lån å 100,000 rubel för anskaffande av bränsle, som
skulle betalas genom månatliga amorteringar av 20 %
på lånet.

Det var en svår tid, och veden var dyr. Här
krävdes verkligen hjälp. Jag överlade med mina
underordnade kolleger. Det visade sig, att det verkligen fanns
disponibla fonder, varur den äskade summan skulle
kunna tas. Jag beslöt därför följande dag, att den
behövliga summan skulle utbetalas för anskaffande av
den nödiga veden genom förmedling av
fabrikskommittén, såsom det var överenskommet med arbetarna
vid de preliminära överläggningarna.

Men så snart arbetarna fingo veta, att pängar hade
utanordnats för inköp av veden, kommo de till mig
med nya förslag.

Ombuden för fabrikskommittén förklarade
nämligen, att arbetarna fordrade, att dessa pängar skulle i
mindre poster lämnas direkt åt varje familj särskilt för
eget anskaffande av ved. Den saken tålde att fundera
på, och jag vägrade att ge omedelbart svar.

Då jag ett par timmar senare gick ut, omringades
jag av en hop arbetare och arbeterskor, som enträget
sökte övertyga mig om att ett sådant lånearrangemang
vore det mest praktiska, ty somliga hade redan skaffat
sig ved på kredit, och den måste betalas; andra
menade, att man borde ha tillräckligt med pängar i
fickan för att kunna göra så fördelaktiga uppköp som
möjligt.

Vi tvistade länge, men slutligen gav jag efter, icke
därför att folket, särskilt kvinnorna, voro så pockande,
utan därför att det efter dessa långa debatter var
tydligt, att det var det enda sättet att tillfredsställa
arbetarnas önskningar och förebygga obehagliga
eventualiteter för fabriken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:29:33 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/denstora/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free