Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hansson. Ridbyxorna och stövlarna kanske ändå icke
betydde så mycket. Och ansiktet var riktigt rart, ja
vackert skulle man närapå kunna säga. Det var visst
ändå en fin dam.
»Nej, se där har ni Kaiserin Augusta», utropade
Sigrid och höjde sig ned över en vit ros med en aning av
blekgrönt i färgen. »Den luktar så härligt!»
Hon såg ut som om hon velat bryta den men
hejdade sig.
»Och där general Jaqueminot och mrs John Laing och
Frau Karl Drusky, jo, jag tackar!»
»Fröken tycks känna till dem?»
»Vi har samma sorter hemma.»
»Nej, tänk!»
Vad fru Hansson tänkte mera förblev outtalat, men
hon ropade med hög röst:
»Axel, var är du? Axel!»
Ingen svarade.
»Johan! Är du icke heller där? Det var då
märkvärdigt. Jag förstår icke var de håller hus.»
»Trädgården tycks vara stor», sade Sigrid, som darrade
av längtan efter att få se Johan. Hon drev framåt
gången.
»Jo, de är nog därborta vi kasten», förklarade fru
Hansson. »De pysslar jämt med vinet, när de kommer
åt. Då varken ser eller hör de. Det skall gallras
ordentligt, om det skall bli något.»
I detsamma kom en halvstor pojke springande. Han
var barfota, med skjortan uppfläkt i bröstet. När han
fick se Sigrid, saktade han farten och närmade sig
gående.
Sigrid fick hjärtklappning. Jaså, det var Johan.
Porträttet stämde. Han hade faderns näsa och ögon,
men håret var ljust och krusigt. Men vad han var
liten!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
