Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De behövde absolut icke mer ha några bekymmer för
gården.
»Och allt det har du gjort!» utbrast Johan.
»Farbror Gustaf har gjort det mesta», undskyllde hon
sig.
»Nej, det har han visst inte. Senast i dag så sade han
igen, att det är du, som räddat Bjurnäs.»
»Farbror Gustaf överdriver. Det hör till hans natur.
Nej, nu måste jag arbeta, Johan. Adjö — min bror!»
Hon klappade honom på kinden. ,»Nu får du gå!» Hon
sköt honom mot dörren.
»Erkänn, att det är du, som räddat Bjurnäs! Erkänn!»
envisades han och tog henne om livet.
Hon lossade försiktigt hans armar.
»Jag måste», sade hon. »Seså, gå nu! Jag behöver
vara i fred.»
När hon blev ensam, kunde hon icke arbeta. Hon
satt och halvsov. Hon var hemskt trött.
Det är möjligt att jag räddat Bjurnäs, tänkte hon.
Det har Johan kanske rätt i — farbror Gustaf också.
Vad jag förlorat, skall ingen av dem få veta.
Från den kvällen undergingo både Sigrid och Johan
en synbar förändring. Sigrid blev sluten och tyst, och
Johan gick mest för sig själv. När de voro tillsamman,
var förhållandet det allra hjärtligaste och bästa, men
båda hade sitt att tänka på. Ingen av dem märkte, att
den andre förändrat sig, men folket på gården iakttog
det. Särskilt påfallande var det med fröken. Hennes
blick kunde bli riktigt hård ibland, när hon kom ned i
stallet eller ladugården. Det började gå rykten på
gården, att fröken var visst icke nöjd med sin unge
släkting. Det hostades betydelsefullt, när man talade om
Johan. Skvallret började gå på trakten. Varifrån det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
