- Project Runeberg -  Sigrid Persdotter Bjurcrona. En släktroman /
234

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

icke bli sträng eller fordrande. Jag är karl nog att kunna
bära dig på mina händer, och det skall jag göra, det
lovar jag.»

Han såg kärligt på henne. Hon var bra vacker där
hon satt med nedslagna ögon, den fina näsan och det
mörkbruna, vågiga håret. Där funnos visserligen några
små silverstrån vid tinningarna, men det gjorde henne
bara ännu vackrare. Ansiktsovalen var underbar, och
munnens amorsbåge förtjusande, fast läpparna blivit
tunna de sista åren. I hela hållningen låg också något
mjukt och kvinnligt, där hon satt och såg ned på sina
händer i skötet.

Gustaf Boström lade försiktigt sin stora hand på
hennes fina. Hon såg upp på honom, och då förstod han
vad hon skulle svara. Det var ett tydligt nej i hennes
blå, melankoliska ögon.

»Kära farbr...» — hon hejdade sig och fullföljde icke
ordet — »det var gränslöst gott för mig att höra de
orden, men jag kan icke — kan icke. Det är icke alls
för att jag tycker, att... att... vi är så olika i ålder ...
jag känner mig säkert mycket äldre än farbror ibland,
men det är därför att jag icke kan och aldrig vill gifta
mig. Aldrig någonsin.»

Hon rätade upp figuren och såg på honom fast. Han
hade sett det uttrycket hos henne förut och begrep, att
det tjänade ingenting till att tala om saken mer. Han
drog handen åt sig.

»Ja, farbror får förlåta mig.» Hon var redan säkrare
på sig. Hon böjde sig fram mot honom och såg honom
riktigt varmt in i ögonen. »Jag håller förfärligt mycket
av farbror, men det andra — nej ...»

Hon reste sig och gick några steg.

»Det skulle för övrigt vara roligt att veta, varför
farbror just i dag eller rättare sagt i natt kommit på den
idén. I går kväll tänkte farbror bestämt helt annat.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/desigrid/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free