Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Vecka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ord. Färdas du ofta till Stockholm? Det är minsann
en lång väg emellan Stockholm och Lidköping?
Jag har aldrig varit till Stockholm förr. Jag
behöfde dit nu, för att falka på olja och diamanter,
och bese det nyaste modet.
Sergeanten såg undrande på flickan, och teg.
Olja? tänkte han. Jag måste helt och hållet
hafva misstagit mig om hennes beskaffenhet. Hm.
Det nyaste modet? Han mätte hennes figur från
topp till tå — den var minsann också rätt
elegant, nemligen i sitt slag. Slutligen yttrade han
halfhögt: diamanter?
Ja, just diamanter, min herre! ha — ha — du
tror kanske att flinta duger? Ne-nej men. Att slå
eld med, liksom i ett gevärslås, det går flinta an
till. Men se, den som vill skära glas, måste hafva
diamant!
Hennes ögon öppnade sig och glimmade vid dessa
ord liksom af en medfödd, hög sjelfkänsla. Hon
syntes nästan stolt: ehuru stolthet aldrig annars
visade sig i hennes skick, utom vid de tillfällen, då
hon vände en ryggen. Också sjönk hon genast ned
till förtrolighet igen, då hon märkte Albert vara
på vägen att i häpenheten tappa appelsinen. Hon
tillade: vi hafva alltid tagit kritan från Götheborg
annars, och kunde hafva gjort så med oljan ock;
men min mor fick bref om, att den skulle fås för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
