Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Vecka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stopp machin! stopp! hördes till återsvar.
Fartyget saktade farten, och den skicklige kaptenen,
som nu sjelf stod vid styret, fick tid att åter rätta
kursen, så att pricken lyckligen omfors.
Mälarens innersta vatten, eller dess vestligaste
begynnelse utanför Kungsbarkarö och Björksta
socknar, är fullt af små grund, blindskär och landtliga
äfventyr, som man alltid har ondt af till sjös.
Dessa små landspetsar närmast Arboga å äro en
fortsättning af de låga Kungsörs-ängarne, hvilka,
lik en grön matta ytterst i vester, tyckas hafva
för afsigt att smyga sig in under vattnet; och man
kan, helst om qvällarne, icke se gränsen bestämdt
emellan sjelfva gräsvallen och Mälarvågen.
Seglaren tar då sigte på taket af Kungsörs slott,
som ej ligger långt ifrån åmunnen. Det gick denna
gången, såsom alltid, lyckligt för Yngve Frey.
Just som man inkommit i Arboga å, hördes
en grof, torr röst uppe på ångbåts-skansen tala till
sin granne: ”Hur långt hafva vi nu till staden?”
— Sex fjerdingsväg! genmälde till återsvar en
annan stämma, med uttryck af högsta beskedlighet,
tjenstvillighet och ifver; ljudet var en sopran, likt
en kärrings, dock utan att vara det; ty det var
en karls. — Godt! återtog basen, och såg på
klockan, hon är sju — vi äro framme åtta, åtminstone
före nio, och kunna hoppas på ett ordentligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
