Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Vecka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lemnade honom rodret, och gick sjelf derifrån bort
öfver däcket, och så trappan utföre till andra
hemvister der toddy som bäst stod och rykte. Äfven
punsch egde rum.
Det var afton. Solens fé hade redan vesterut
sjunkit ned i famnen på Kungsörs ängar, men
ett mörkrödt purpurskimmer hängde ännu qvar på
skyn; det var den sista klädebonad, den sköna
kastat af sig, innan hon lade sig att slumra
under gröna täcket. Tusentals långa rödblå streck
gingo ut ifrån skimret; många af dem randade
vattnet, och äfven några lågo stänkta på ångbåtens
artiklar.
En mjuk hand rörde Alberts skuldra. Han
stirrade upp ifrån de röda strålarne, som han en
lång stund stått och betraktat, huru de gungade
och flydde ofvanpå den vattrade vattenytan. Det
var Sara, och hon sade hviskande: ”gå nu
härifrån! jag skall nu i stället vakta både dina och
mina saker ända tills vi komma i land med dem.
Gå ned och drick ditt glas punsch; men när vi
kommit fram till bron, gå då upp i staden
hastigt, och skaffa oss bärare innan de andra
passagerarne ta bort karlarne för oss.”
De stodo händelsevis alldeles ensamna der i
fören, så att Sara kunde väl icke hafva behöft
hviska. Men Albert tyckte det lät så förtroligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
