Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Att flyga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med svårighet, ty den våldsamma farten driver
handen bakåt. Jag drar glasögonen ned över
korpgluggarna för att kunna studera naturen på båda sidor
om vindskyddet.
Färden går förbi Beckholmen, Valdemarsudde —
jag undrar för mig själv om inte prinsen lägger
penslarna ifrån sig för en stund för att se på vår vilda
fart, som han i varje fall måste höra, om han är
hemma — Blockhusudden och ut på Lilla Värtan.
Det tyckes mig som om farten blir alltmera rasande,
fast fortfarande jämn och behaglig.
Men tänker då Krokstedt aldrig höja sig? Hur
länge ska vi, luftens fria söner, släpa oss fram på
vattenytan, om också med nog så trevlig hastighet
Jag ser ut över kanten — å, vi äro ju redan uppe —
väl 50 meter — och jag har ingenting märkt!! Och
ändå föresatte jag mig att med raffinerad
uppmärksamhet notera ögonblicket då vi lämna vattnet!
Å herregud! Nu förstår jag vad som menas
med att flyga. Måtte detta sluta sent — ja, aldrig!
Mellan Djurgården och Lidingön bär färden. Allt
högre stiga vi. Jag ser landet sänka sig på båda
sidor om Karl Gustaf Krokstedts atletiskt
förtroendeingivande och lugna rygg. Jag observerar stundom
en rörelse av hans högra arm, då han sysslar med
något av instrumenten framför sig, men för övrigt sitter
han sfinxartat orörlig. Ingen vickning på hydroplan et!
Vingarna tyckas mig absolut parallella med
horisonten — en ståtlig syn med mycket av obeveklighet i
sig. Nu äro vi så högt att jag knappast på annat än
det väldiga luftmotståndet märker att vi röra oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
