Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gulaschen onestep med de tre damerna i dunklet
bakom julgranen. Champagnen flödade.
— Plocka hit några flera flaskor! ropade den
unge värden, min skolkamrats sonson, så snart det
saknades något på något hörn.
Jag tänkte på alla fattiga och på värdens unga
hustru. Jag skulle ha velat rusa upp och slå hälften
av alla dessa unga vettvillingar på nosen. Jag skulle
ha besegrat dem ty de voro alla små löjliga klenvuxna
magra dumbommar. Jag, som är van att umgås med
vetenskapsmän och skalder, grät innerst i min själ,
fast jag icke lät tårarna komma i dagen.
Är detta vårt framtidsfolk, äro dessa
fruktansvärda idioter svenskar? Är denna typ framalstrad
av kriget eller äro våra barn så degenererade? Är
felet mitt — vårt?
Jag blev hemsk till mods.
Flera av dem kände icke varandra från början
utan presenterade sig:
— Gummi!
— Salvarsan! Tillåt mej skåla!
— Jodkväve!
— Gränges! Tar vi ett glas?
Jag satt hela tiden och beundrade. Och deras
dyrt dekolleterade kvinnor studerade jag också.
Tiden gick. Så småningom växte jag in i
stämningen och släppte ilskan som jag som äldre bättre
herre hade rättighet att känna på grund av värdens
nonchalans att icke infinna sig i rätt tid och på grund
av hans oförskämdhet att ta med demimond utan
att rådföra sig med mig förut.
Värden gick ut i tamburen åtföljd av sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
