Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Utwecklingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
fullaste utweckling. Och grundelementen i denna stora höga karaktär er-
hällas endast genom oaflätlig öfning.
Hwad gjorde Jesus i timinermanswerkstaden? Han öfwade sig.
Ehuru han war fullkomlig, läfa wi dock, att han lärde lydnad, att han
tillwäxtc i wisdom och ynnest hos Gud och människor. Knota derför
icke öfwer din lott i lifwet. Klaga icke öfwer desi ständiga omsorger, deh
inskränkta horisont, de förtretligheter du allt jemt har att utstä, de smä
och laga själar du maste lefwa och werka tillsammans med. Framför
allt harmas icke öfwer frestelserna. Förlora icke besinningen derför att
du ser dem hopa sig omkring dig mer och mer och icke upphöra trots din
kamp, din ängest och din bön. Detta är den öfning Gud bestämt ät dig,
och genom henne stall du blifwa tälig, ödmjuk, ädelmodig, oegennyttig,
mild och ömhjertad. Stöt icke bort den hand, som häller pä att forma
den ännu allt för oformliga bilden inom dig. Han blir allt skönare,
ehuru du icke ser det, och hwarje anfall af frestelsen gör sitt till hans
fullkomnande. Häll dig derför midt uppe i lifwet. Jnstäng dig icke i
ensamheten. War ibland människorna; ibland tingen, ibland bekymren,
ibland swärigheterna, ibland hindren. Kom ihäg Göthes ord: Es bildet
ein Talent sich in der Stille, Doch ein Character in dem Strom der
Welt. "En talang utbildar sig i ensamheten, men en karaktär i lifwets
ström". En talang eller gäfwa utbildar sig i ensamheten, säsom bönens
gäfwa, trons gäfwa, den stilla betraktelsens gäfwa, gäfwan att se de ting
- som icke synas. En karaktär deremot utbildar sig midt uppe i lifwets
ström. Det är egentligen der wi skola lära osi att älska.
Huru? Nä huru? För att göra saken lättfattligare, har jag angifwit
nagra af kärlekens grundbeständsdelar. Men de äro endast beståndsdelar.
Kärleken sjelf kan aldrig beflrifwas. Ljuset är ett wisit nägot mer än sum-
man af detz beständsdelar, en glödande, bländande, darrande eter. Äfwen
kärleken är nägot mer än summan af alla hans beständsdelar, ett känsligt,
fint, darrande, lefwande ting. Genom sammanställning af samtliga färgerna
kunna människor ästadkvmma hwithet, men de kunna icke frambringa ljus.
Genom sammanställning af alla dygderna kunna människor ästadkvmma dyg-
dighet, men de kunna icke frambringa kärlek. Huru skola wi dä fä detta
upphöjda, lefwande wäseu iufördt i wära själar? Wi stälsätta wär wilja
för att winna det. Wi bemöda oh om att efterlikna dem som hafwa det.
Wi nedskrifwa regler för det. Wi waka. Wi bedja. Men allt detta ensamt
kan icke föra kärlek in i tvär natur. Kärleken är en werkan. Och endast
om wi iakttaga det rätta wilkoret, uppkommer den rätta werkan. Skall jag
nu säga eder, hwilken den orsak är som frambringar kärleken som werkan?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
