Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Resa till Helenefors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Dn följer således med, oaktadt din envisa
vägran? — frågade Ernst.
— Nej tack, icke nu. Jag har något att säga
mamsell Holm, och derföre befinner jag mig här.
— Hvad hafva du och Alva för hemligheter? —
Och öfver grefvens nyss så glada ansigte drog sig ett
moln.
— Hvad annat ån hjertats, — svarade professorn
skrattande, och skyndade till Alva.
— Nå, herr professor? — frågade Alva med oro.
— Ännu ingenting, som är egenteligen
upplysande, dock har jag nu kommit dem på spåren, och
dröjer derför qvar här, tills saken blifvit fullt ulredd.
— Hvad ni är god; huru skall jag kunna visa
er min tacksamhet?
— Genom att alltid åt mig bibehålla en väns rum
i ert hjerta, — svarade professorn med värma, och
tryckte Alvas hand. Ännu några ord vexlades dem
emellan.
Nu ringdes aftåg, så att alla vidare samtal med
fremmande måste inställas; och kort derefter afgick
fartyget.
Gren tänkte, då han gick uppför backen, som
förer ifrån bron:
— Om jag någonsin skulle blifva en sådan narr,
att kasta bort min frihet och anförtro min lycka i så
vanskliga händer som en qvinnas, blefve det endast för
en sådan flicka som Alva.
Alva såg med vemod tillbaka på den
försvinnande staden, och tänkte:
— I fall jag någonsin i äktenskapet skulle vilja
söka ersättning för hvad mitt hjerta nu måste försaka,
säkert är, att blott en man med Grens snille och ädla
hjerta kunde fresta mig dertill.
— Hvad tänker mamsell Alva på? — ljöd grefve
Ernsts röst bakom henne.
Alva vände sig om och rodnade lindrigt.
7» professor Gren.
ifan är afundsvärdt lycklig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
