Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Öfvertygade, att de i all köpenskap förfarna holländarne betingat
sig de bästa möjliga villkor, nöjde sig fransmännen vid den
Py-reneiska fredens afslutande 1659 med ungefär enahanda
medgif-vanden,1 och äfven England ernådde liknande betingelser genom
fredsslutet i Madrid 1667. Något större voro de förmåner, som
tillerkändes sistnämnda land genom traktaten i Madrid 1670,
hvarigenom Spanien hoppades försäkra sig om engelsmännens
medverkan för sättandet af en dam mot flibustierernas ofog. Denna
traktat, det s. k. »Amerikanska fördraget», afsåg i främsta rummet att
upprätta en bestående fred mellan de båda makternas undersåtar
i Västindien, men för den fredliga samfärdselns och handelns
frihet vanns blott det medgifvandet, att engelska sjöfarande skulle
äga rätt att i fall af nöd anlöpa de spanska besittningarna och
där förse sig med lifsmedel och skeppsförnödenheter.
Uppenbarligen afsågo icke de spanska myndigheterna, att ens
dessa ringa medgifvanden åt sjöfartens frihet skulle gälla äfven
för Stilla oceanen; enligt spansk uppfattning var denna
fortfarande ett >mare clausum» i vidaste utsträckning.2 I
öfverens-stämmelse härmed var det som Beauchesne’s expedition, såsom vi
ofvan sett, förvägrades att i Perus och Chiles hamnar förse sig
med det nödvändigaste, ehuru makt saknades att göra lagen
gällande. och den enskilda vinningslystnaden bidrog att eludera
förbudet.
Måhända hade de franska försöken att öppna en fredlig
förbindelse med det fjärran Söderhafvet icke förnyats, om ej en
allbekant världshistorisk tilldragelse helt och hållet omskapat
Spaniens och Frankrikes inbördes förhållanden och för det sistnämnda
landets handel och sjöfart på de amerikanska kolonierna medfört
utsikter, som ej stodo öppna för öfriga sjöfarande nationer.
Den 1 november 1700 slutade konung Carl II af Spanien sitt
dådlösa lif, och den 11 i samma månad Öfverlämnade den spanske
ambassadören i Paris till Ludvig XIV den aflidne monarkens * *
1 Recueil des instructions données aux ambassadeurs et ministres de France.
XI: Espagne, T. 1, Paris lb94, s. 200.
* I en »Real cédula» af den 25 nov. 1692 säges uttryckligen, att
bestämmelserna i den Amerikanska traktaten af 1670 icke ägde tillämpning på Stilla oceanen
(el mar del Sar), och att enhvar, som sökte drifva sjöfart i dessa farvatten, skalle
behandlas som spanska kronans fiende. Denna förklaring afgafs med anledning däraf,
att myndigheterna i Chile icke med tillbörlig stränghet förfarit mot den engelska
kaptenen John Stbong, som år 1690 gjort ett försök att idka fredlig handel på
Sydamerikas Stillahafsknst. Om Strongs misslyckade handelsföretag se Bubney,
anf. arb., Vol. 4, s. 330—337: det åberopade brefvet af spanska konungen är
åter-gifvet af Babbos Abana (Hist. jen. de Chile, 5, s. 251).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
