Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
samtala. Ergo -— mine bröder, item ett hurra! hurra! för
dagen och den glänsande Juni-solen. Det var] ett’
Martis-skri, liksom af tiotusen man.
Yi äro vid Drottningholm. Fram med buteljen. Tvenne
hurrarop! och ändå, mine bröder! har ej korken flugit u rBacchi
kanonmynning. Hej! ut med honom, pang! Der ligger han
och simmar, en ensam, öfvergifven sälle på vågen, gungar
och flyter af och an. i— Ha! se hur det fräser och pöser!
Hit med glasen. Drottningholms skål. Hurra!
Vi ha seglat ett godt stycke i dag. Friskt gick det
äfven, som till en bal. Småningom försvann Riddarholmen.
Vi sågo efter oss i spåren den fräsande ångbåten, ilande,
liksom en korporal med sin rapport, till bestämd ort. Dess
anblick var ej oäfven. Der prunkade herrar med gula
nan-kinsrockar och kikare, fruntimmer med röda ridikyler och
blå solskärmar. På sidorna arbetade roddaregummor i sina
båtar, liknande afundsjuka sjötroll, som uppstiga ur
vågorna. Der lopp Owen på relingen af ångbåten, der satt en
landtprest med förgylld krycka och sin frus kostbara, nyss
köpta, shawl i handen. Der glammade en hjulbent kamrer,
förtäljde roliga historier och narrade sällskapet att skratta.
Der glänste ett matknyte, der tittade en riksgälds-kommissarie
ur kajutan, med en mops på armen och en tandpetare i ven^
stra handen, der nös en, der nös två, der bugade sig den tredje
och sade prosit, under det att en värdshus-nymf nickade åt
flickorna på Ekensberg. — Men ångbåten framrann snart ifrån
oss. Vi seglade ensamme. Friskt lopp farkosten. Vid
Hessingen hälsade man oss med kanonskott. Till venster på
höj-r-den glimmade Coldinu-ordens standar. I skogen sjöng en
gesäll. Snart höjde sig Kongshatt ur böljorna. En vedskuta
knarkade under motvind. Vädret fläktade skönt.
Morgonrodnan förgyllde spåren, sken på snusdosan och hängde sitt
släp likt en sväfvande eldslåga öfver skogarne. Vi höjde en
sång: Solen glimmar blank och trind. Allt stod som ett
Edén framför oss; Drottningholm började synas. Alla bygg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
