Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■252
Dansade elfvor vid sjön,
Ufvar ur skrefvorna glodde,
På bergen hafsörnar bodde.
Der hvarest nu templet står,
Voro blott buskar och snår.
Der slottet nu synes hofvera,
Hvem kan det val tro?
Skogsbrudar sågos spatsera , •
Och hade sitt bo.
Se, sådant var Haga då för tiden. Men vi återkomma
till Lunkentus. Han låg, som sagdt är, och sof på
blomstermattan. Sin middag hade han spisat på Gottland. Här tog
han middagsluren. Hatten hängde öfver hans näsa, stor som
den största bränvinspanna. I örat surrade en geting. Med
ena handen på bröstet och knä’t upphöjdt, låg han snarkande,
så att det hördes ända till Rotebro. I sin vestficka hade
han till qvällsvard samlat flera tunnor nötter, dem han
plockat på Öland. I sin näsduk hade han tre läster Skånska
ollon. I barmen satt en blomsterparterr, som han tillgripit
ur en baronessas trädgård vid Döderhultsvik. Marken vidare:
Hur besatt
I sin hatt
Mannen satt
En syren
Med sin gren,
Och en lönn
Med sin rot,
Och en rönn,
Med en knölig fot.
Öfverst i topp,
Neder och opp,
Kröpo bin med pip och knot.
Så låg han, mine bröder, då det hände sig, att ett,
tu, tre,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
