Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
de björnen och de granna papegojorna, och äfven jag
vågade min tolfskilling.
Jag inträdde. Positivet var redan i gång och den arma
björnen uppjagad på golfvet, för att göra sina krumsprång.
Åskådarne skrattade. Likväl gjorde man den anmärkningen,
att björnen ej tycktes hafva något synnerligt öra för instrumentet,
med undantag af de tillfällen, då musiken var beledsagad af
vederbörliga hotelser med käppen, ehuru så kadrilj- som
menuett-stegen voro ungefärligen lika. Emellanåt röt björnen
till och lade sig ned på golfvet. Herr Pitoletti svor sitt:
"dass der Teufel dich regiere!" och uppdref ånyo den
klumpiga besten. Åskådarne, häraf bragte från löje till medömkan,
anhöllo nu, att björnen måtte få hvila sig. Herr Pitoletti
be-falte honom då, att gå och tacka "das ehrwürdige Publikum,"
gaf honom en hatt, hvarpå björnen framlufsade på sma två,
för att komplimentera sig till några slantar. Olyckan gjorde,
att han började med ett ungt fruntimmer, som satt nederst
vid dörren. I detsamma björnen kom emot henne, skrek hon
till och dånade af förskräckelse. Alla stego upp. Jag vet ej
om det var af ödets eller mitt hjertas ingifvelse, nog af, jag
hastade genast till stället, tog den afdånade flickan om lifvet,
bar henne ut i nästa rum, skyndade efter en vattenkarafin,
öfvergöt henne dermed, hvaraf hon inom några ögonblick åter
kom sig före. Förskräckt såg hon sig omkring; men då jag
försäkrade att björnen var borta, reste hon på sig och
frågade efter sin mor. En åldrig figur inträdde bland den hit
inträngande mängden, tog henne under armen, tackade mig för
besväret och frågade mitt namn. I det jag uttalade det, spred
sig en mild rodnad öfver flickans nyss förbleknade kinder,
och utan att besinna hvarest hon var, utropade hon: "himmel,
skulle ni vara den, som, skrifvit verserna." I stället för att
svara, stod jag liksom försténad och först då, när hon redan
var utom dörren, klang ett halfhögt "ja" efter henne. — Nu
uppstodo tusende raket-kistor’ i mitt hufvud. Jag ilade ut med
miljoner frågor på mina läppar, hur min utvalda mådde, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
