Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
489
vid i fönstret befann sig en lång karbas, och vid dörren var
en vedhög uppstapplad. Magistern hade cn grönaktig syrtut
på sig, nära sympatiserande med den ofvan beskrifne
kathe-dern, papiljotter i håret och på hufvudet en hatt med breda
bål. Rösten var rytande och skarp, minen bister, hvilken
bislerhet ännu mer förökades af det orakade skägget. Vid
minsta hviskning reste han uppå sig, slog boken i kathedern
och röt till förfärligt.
Explikationen i Cornelius skulle nu taga sin början.
Magistern föreläste det kapitlet ur Miltiades, der 10 tusen
Greker kämpa mot 100 tusen Perser. När magistern kom
till det stället: adeoque perterruerunt, ut Persæ non castra,
sed näves peterent, hoppade Nahum, förglömmande helt och
hållet stället och omgifningen der han var, upp från sin plats
alldeles utom sig och ropade: "ack, det var bra, att de
fingo stryk!" — Alla häpnade, magistern tvärstadnade, fick
tag i karbasen, sprang ned och skrek till: "och det gör dig
godt, att du också får det!" hvarpå han upplyfte karbasen,
men seende gossens lugna blick, sänkte han åter sin arm
och nöjde sig med att gifva honom blott en hårlugg.
Efter lektionens slut samlade sig hans kamrater omkring
honom; en del öfverhopade honom med frågor öfver hans
besynnerliga utrop och skrattade; andra funno hans förhållande
rätt hjeltemodigt. Nahum, som nu äfven började öfvertänka
sitt uppförande, fann snart, att det härstädes tillgick på helt
annat sätt än hemma hos presten, och beslöt att för
framtiden taga sig bättre till vara. Emellertid hade han väckt
sina kamraters uppmärksamhet, och följden blef, att man på
kyrkogården, der stora högar af torra nedfallna löf befunnos,
beslöt leka Greker och Perser. Lofven skulle föreställa
kulor. Men snart uppstod en tvist. Alla ville vara Greker,
och ingen en Perser. Man skrek öfver hvarandra, skuffades
och grälade. Nahum gjorde dock utslag i saken. Han
tillkännagaf med en bestämd ton, att då alla syntes vara obenäg-
Dahlgrens Saml. Arb. IV. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
