Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
460
slags soffa eller hvilobädd af sten och torf. Den längsta bland
skol-gossare, en mörk och mager gestalt, med becksvart hår och
bruna glänsande ögon, utsågs enhälligt till anförare, och lät
kalla sig Mazarino, eller Röfvar-anföraren i den Svarta
Skogen. Vanliga skjutgevär hvarken ägde eller vågade man nyttja.
I stället begagnade man kist- och kammar-nycklar, på hvilka man
filade ett fänghål, och sköt hvarannan i ansigtet med löst krut. De
som ej kunde förse sigmeddylika vapen, buro bågar och trädsablar.
Inom en half månad var trefjerdedelar af skolungdomen röfvare.
Mat, sömn, läxor, allt försummades för nöjet att få deltaga häri.
Skogen hvimlade, isynnerhet söndags-eftermiddagarne, af dessa
objudna gäster. Stadens pigor skrämdes från att mjölka kreaturen,
hästar skenade på landsvägen, och ej sällan slutade leken med
blodiga uppträden. Ändtligen blef saken bekant för skolans
rektor; röfvar-anföraren fick böta med en stut, några med
handplaggor och de öfrige med en skrapa. Som den
ofvannämde Mazarino var bland de fattigare skolgossarne,
samman-sköt man efter råd och lägenhet bröd och matvaror till en
ersättning för hans öfverståndna lidande.
Slutligen började man bli något förnuftigare, och det öde, som
öfvergått den arma röfvar-höfdingen, gjorde hvad det kunde.
Men ordens-vurmeriet ville ej låta böta sig. Det kom äfven
snart ånyo i gång, ehuru på annat sätt. Sedan man pröfvat
sig i den fysiska, ville man försöka sig i den andeliga,
tanke- och fantasi-styrkan, och så uppstod ett sällskap, hvilket
skulle sysselsätta sig blott med litterära föremål, isynnerhet
skaldekonsten och vältaligheten. Man tog härvid till mönster
Svenska akademien, såsom den mest idealiskt snillrika
stiftelse man kände. I likhet med densamma fanns äfven här en
direktör och en sekreterare, item hedersbänk, stora och
lilla medaljen, eller karamellen, såsom några skämtare
sedermera benämnde den, mention honorable, inträdes-tal, hvari
man vidt och bredt ordade om sin egen oduglighet; med ett
ord, sällskapet liknade på det nogaste sin förebild, med un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
