Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 80
att frukta Gud och älska fäderneslandet. I romaner,
predikningar, theaterpjeser ville man intet annat se och höra, än det
som kunde uppbygga och röra. Emellertid blefvo, som sagdt
är, menniskorna ej ett hSrsmSn sedligare, och
verldsförbättrar-ne kunde icke nog förvånas öfver de felslagna beräkningarne.
Man fortfor, detta oaktadt, på samma väg, ehuru med lika slät
framgång. Det mest förundransvärda var, att icke allt
störtade tillsamman i ett bottenlöst och ohjelpligt kaos.
Denna teckning torde kunna anses såsom en tillräcklig
ledtråd för uppskattandet af vår excellens, äfven som hans
fantastiska äflande med dvgdesällskaper och mera sådant. Sin
lycka hade han grundlagt i hoftjenster, der han alltid förstått
att lämpa sig efter omständigheterna; börden, jemte de
derifrån oåtskiljaktiga anspråk på högre platser, hade äfven gjort sitt
lilla till. Numera till åren hade de gamla idéerna så
petrifi-cerat sig i hans hufvud, att det starkaste åskslag ej skulle
hafva mägtat rubba en enda från sin plats.
Yåra två andra vänner tågade emellertid gatan fram,
och hunno det uppgifna huset. Julius lofvade vänta, och
Bosander steg under tunga pustar trappan uppföre. Efter
knappa fem minuter nedkom han och förkunnade, att alldenstund
företräde ännu icke på en halftimma vore att förvänta, kunde
den unga grefven, för att förströ sig, slå några slag nedåt
gatan och kring qvarteret, dock ej så, att han för långt
aflägsnade sig. Härmed var Julius naturligtvis icke obelåten. Han
tog genast märke på huset, lade, för mera säkerhet skull, ett
afbrutet tunnband vid stenfoten, och vandrade gatan uppåt.
Många föremål fästade här hans nygiriga blickar. Än var
det de lysande åkdonen, än de grannt utstyrda bodarne, än
reflektions-speglarne utanför fönstren, än de halftspringande
fotgångarne, hvilka alla tycktes hafva så brådt, liksom något
obehagligt skulle hafva händt dem. Slutligen uppnådde han
Brunkebergstorg, der det icke litet förundrade honom, att se en
sådan mängd af kuskar, schäsar och hästar. Att de ej
för-skrefvo sig från det kongl, stallet kunde ban förstå af ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
