Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r340
Se har sjelfva handeisen. Medan frökpn Elise stod
som hetast i polisförhöret, hade de tvenne systrarne ingått
i kammaren till venster innanför salen. Magneten drar. De
två militärerna stodo som på glödgadt jern i frestelse, att
hvar minut skynda efter. Bernhard befann sig ute på
farstubron, för att införvanta sin älskarinna från det
mer-bemälde förhöret i mjölkkammaren. Ändteligen grepo sig de
två hjeltarne an och stego in. Det var dumt gjordt; ty
något helt annat än kärlek spökade i de tvenne fröknarnes
hufvuden. Det var att samtala om Elise, och hvad hon
kunde hafva att bekänna, och huru saken möjligen kunde
aflöpa. Nu blefvo de störda i sitt förehafvande. De
älskande fattade sina gudinnors händer. De sednare drogo
dem tillbaka. — "Älskar du mig ej," hviskade Carl till
Felicie, och lutade sig mot hennes axel. Hon drog sig
tillbaka. "Grymma! du svarar mig icke. Älskar du mig ej?"
— "Nej!" sade hon, gjorde en svang på klacken och
skyndade ut; Carl flög efter, och fattade om hennes lif för att
hålla henne tillbaka. Hon vände sig om, och, jag uttalar
detta med en viss bäfvan, liksom det hade händt mig sjelf,
hon upplyftade sin snöhvita hand och gaf sin älskare en
verkligen dugtig smäll på örat. Flat och bestört
släppte han sitt byte, hvilket, jemte systern, skyndade ut i
salen.
Jag bekänner, att jag bordt tiga med denna
händelse ; men då jag föresatt mig att i denna berättelse vara så
historisk som möjligt, har jag ej kunnat underlåta att
nämna derom. Uppträdet var besynnerligt. Hvad ondt
hade då hennes älskare begått? Var icke hennes hjerta så
klappande, så fullt af kärlek för en halftimma sedan, hade
hon icke svurit vid sig sjelf att evigt älska honom, den
ende, den utvalde, och nu — — jag förstår icke detta
underliga afbrott. — Hvad är qvinnan? De gamle
på-Btodo, att qvinnans förnämsta beståndsdel utgjordes af
väften, likasom mannens af eld. Jag vet också ingenting,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
