Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
lar, fästa ibop med nålar sådant, som ingen annan förmår,
kamma ut gardinfransar, med mera dylikt, dertill är hon
oförliknelig. Det enda hvilket hejdar hennes fart är, om
någon person står och talar antingen inom hus eller på
gatan. Då stadnar hon och lyssnar; emedan hon är högst
nygirig. Likväl gifver bon sig sällan tid att böra mer än
begynnelsen, hvarpå hon fortsätter sin vandring, kommer
efter en stund igen, och lyssnar ånyo, hvarvid bon för att
leda uppmärksamheten från sig, i fall samtalet tilldrager sig
inom hus, alltid bär en bandduk i handen, med hvilken hon
såsom under ett slags förevändning att få dröja qvar och
lyssna ännu några ögonblick, aftorkar stolar, bord,
fönster-panel och kakelugn, och det flera hvarf, allt efler
berättelsens eller samtalets längd och intresse.
Grossörskan Vierdumpels intåg i staden var
visserligen icke lysande, ehuru ej utan sin festliga glans. En
Qerdings väg utom tullen emottogs hon af stadens
borstbe-väpnade, med den äldste i spetsen. Dessa hade den nåden att
åtfölja vagnen ända till den så kallade svingrinden, der
kavalleriet gjorde halt, och paraderade å ömse sidor om vägen
med höger och venster om, under mycket fnysande. Vid
grinden uppvaktades grossörskan med elt tal af
grindvak-taren, hvilket hon besvarade med en nick och en liten
passande nådegåfva. Derefter vidtog en frikorps af pojkar,
hvilka, med haltarne i handen ocb under gäll sång, åtföljde
vagnen till tullen, hvarest skyldrades med spjut. Under
tiden låg faster Malin, så lång hon var, i det öppna
fönstret att skåda och lyssna. — »Nn kommer en kalesch»,
ropade hon ändtligen, och bela huset spratt upp. Det klack
till i allas hjertan. Agalha hade ej selt sin syster, fru
grossörskan, sedan bröllopsdagen, och Colombine aldrig sin
moster. Man visste ej på hvilken fot man skulle stå.
Ingen tycktes hafva nog mod att hasta de kommande till
mötes. Agalha grep sig slutligen an, efter henne
skyndade Colombine och så handelsmannen. Faster Malin lopp
efter vanligheten ur rum och i rum med handduken att
damma, torka och blåsa, samt emellanåt lyssna mot väggen,
som låg utmed inkörsporlen, på de anlända resande.
Att nu gifva besked om allt som talades i kaleschen,
på första och sista fotsteget, under de ömsesidiga omfam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
