- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
165

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

105

sin drypande ragg kring gården, och valtnade narfven åt
Colombines grönsiska, och Flithiof stökade till i förmaket
med en alldeles ny målning på soffor, stolar och väggar.
Slutligen måste Agatha ge vika. Mille fick bo i den
andra byggningen, der kontoret var beläget. Om qvällarne
stodo kusinerna ofta ocb skällde på hvarannan; men som
trädgården låg emellan, kunde intet vidare handgemäng
uppstå. Friden återkom småningom inom slägten; men minnet
af det förefallna salt lika fast, som Backarne på divanen,
och grodde en lång tid hos båda partierna.

Ett motstycke till denna lafla, var förhållandet mellan
hårfrisörskan och den vackra ynglingen. De kunde lika
litet sympalhisera med hvarandra, som olja och vatten.
Hon älskade och han hatade. Båda gjorde det förtvifladt
och af hjertans grund. För att närmare kunna utveckla
dessa två motsatta poler af eleklrisitet, skola vi för en stund
göra ett besök i djurmcnageriet för alt efterse, huru der
kan tillgå. Det gifves intet vederstyggligare i naturen än
ett institut, der oförnuftet och vildheten skola intämjas och
späkas, till ett sken af förnuft och lamhet. Jag vill ej
tala om det beständiga skränet i detta dårhus, från alla
dessa serskildta hålor och instängningar, af rytande,
brummande, skällande, skrattande, tjulande, hvisslande och
pratande varelser, som med sitt oljud och larm sönderslita
hjerta och örhinna; jag vill ej tala om alla dessa glupska
passioner, hvilka, hvar och en på sitt sätt, uttryckas i dessa
vilddjurs fysionomier och åthäfvor: i tigerns eldblick och
blodgap, i apans kättjefulla il in, i markattans odygd och
lömskhet, i hyenans efter rof kliande betar; icke heller om
de beständiga klagoläten från förstockade syndare, hvilkas
dolska natur ej längre vill hörsamma sina herrars
befallningar, och derföre undergå mångfaldiga bestraffningar; ej
heller slutligen om det obarmhertiga förfarandet med det
trognaste och älskeligaste af alla djur: hunden, som med
svält och stryk inöfvas till en pajazzo åt den grymma och
lättsinniga menniskan.

Vi förbigå allt detta, för att fästa oss vid vårt eget
slägte, huru det inom en dylik djurhage sjelft blifver
djuriskt och omenskligt. Alla bättre och ädlare känslor måste
här undertryckas. En djurföreståndare vänjes att med lika

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free