- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
188

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

188

och huru mycket som bör intagas. Väskan Får ej göras
för tung, ty dä kan dufvan strypas eller tröttna. —
Annars har jag hört berättas, att författaren till Nahums
Krönika och f. d. redaktörn till Kometen, skall erua sig ner.
Kunde Tit. få falt pä honom, kanske vore han villig att
biträda med kaleidoskopet. Men det är en arg skalk, full
med skälmstycken, hvadan Tit. bör med varsamhet gå till
väga. I morgon vänta vi ytterligare notiser. Farväl.

jat*fvog»nHten JVio 3.

Till Redaktionen af Aftonbladet.

Norrköping d. 24 Sept. 1833, kl. fi på aftonen.

Olivebladet N.-o 1.

Till Allmänheten, d. v. s. till Redaktionen af Aftonbladet.

Då en redaktion kan innefatta alla möjliga opinioner,
och bland dem helst väljer den största, hafva vi med skäl
kallat Tit. en allmänhet, emedan Tit. skall uttrycka
antingen hvad den stora hopen tänker, eller också, der han
ej kan det, tänka i dess ställe, och är Tit. i båda fallen
att anse såsom une créature collective. Vi börja alliså:

Värdaste Allmänhet!

Äter framträder för dina ögon en ny tidnng. Det är
icke utan den innerligaste bäfvan den begynner sin
oförsökta bana, vid anblicken af de stora ljus, som redan
tindra på den omätliga dagbladshimmeln, och den höga
upplysning, hvartill du redan sjelf framskridit. — Att utgifva
en tidning, är ungefär detsamma som att bestiga en gondol.
Vid uppfarten äro allas ögon riktade mot höjden. Man hör
klappande händer och vexlande bifallsrop. Men knappt har
man hunnit ett stycke upp, förrän dessa uppmuntrings
tecken förbyta sig i ängsliga ljud och åtbörder. Han seglar
dock i luften, säger man. Tänk, om gondolen fatlade eld!
Tänk, om ett vindkast drefve honom högt öfver molnen!
Merendels händer, att den arma luftseglaren slutligen
stadnar på ett tak, i en trädtopp eller midt på villande hafvet.
Slutet blir ändå alltid att man måste nedåt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free