Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det sista tilläde han i en ursäktande ton, ity han
visste nog med sig själf, att han varit den förnämsta
orsaken till att förlofningen med Jonas Hök kom
till stånd. Gubben höll styft på uniformen —
hade själf varit båtsman i unga dar — och önskade
därför till svärson en »kronans karl». Men som Hök
inte längre höll färgen och allra minst visat sig vara
krona till karl, så var gubben Karlsson
hjärtinnerli-gen glad öfver att dottern inte vidare ville veta af
f. d. båtsmannen.
Maria hade suttit tyst och uppmärksamt lyssnande
under faderns berättelse. Men vid tanken på, att
Hök i alla fall en gång varit hennes trolofvade,
rodnade hon ända upp till hårfästet och kunde rakt inte
sitta stilla längre vid arbetet, utan steg upp och ställde
sig vid fönstret för att låta den friska vinden från
Svartlögan blåsa på sig.
Efter en stund vände hon sig om mot fadern, och
med en fast blick på denne frågade hon:
»Hur gick det sedan? . . . Kom han undan?»
»Det tror jag det! — En sådan klippare som Jonas
låter inte fånga sig så lätt. Han stötte moster hårdt
för bröstet och slank ut samma väg han kommit in
— och det så fort som möjligt. Gumman åter igen
ligger nu till sängs och är just som litet skraltig efter
den där passagen»
»Såå — det är synd med moster!»
Hon gick långsamt fram till spiseln, där hon
började spänta stickor, men på den tankfulla blicken
och de rynkade ögonbrynen kunde man se att hennes
själ var långt ifrån det hon hade för händer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
