Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i sin förtjusning äntrade ned från trädstammen och
föll Hök om halsen med riksbankens blåa tior i ena
handen och brännvinsbuteljen i den andra.
»Du är en hederspojke, Jonas!» snyftade han. »Jag
vill låta rödskinnen flå mig lefvande, om du inte det
är. — Och en slipad karl är du! . . . En riktig fiffikus!
— Du kommer att gå långt, bror — skål!»
Och han tömde buteljen.
Hök log, men det låg en räf gömd bakom det
leendet.
»Hvad det är lätt att styra folk,» tänkte han, »bara
man har två saker: pängar och brännvin.»
Nu hade det lyckats honom att göra äfven Hans yr i
hufvudet. Det hade likväl inte varit någon lätt sak,
ty IyUmp-Hans var af en mera inbunden natur än
Strykern och tålde dessutom betydligt mer än denne,
men genom att ställa sig som Hans’ synnerlige vän
och låta framtiden skimra för honom i en rosenfärgad
dager hade Jonas fått honom att slå sig lös och att
hålla sig mer än vanligt till buteljen. Och så hade
Hök genom sitt sista schackdrag — återlämnandet
af spelvinsten — helt och hållet vaggat L,llmp-Hans,
misstänksamma natur till ro och kommit denne att i
Hök se sin mästare och herre. Nu kunde Jonas linda
den annars ytterligt envisa karlen som en
silkesvante kring sitt lillfinger, och det gjorde han också.
»Hör du, Hans,» sade han i en skarp ton, »gå inte
och dingla med sedlarna lösa: du kunde ju tappa dem.
Stoppa in dem i plånboken!»
»Det var allt ett sant ord,» menade Hans, släppte
buteljen i en sten, så att den sprang i bitar och le-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
