Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kom ifrån den där afskyvärda spiseln, där fläsket
fräste i pannan och kålrötterna brändes vid. Bob
fann i detta ögonblick, att han inte var någon
naturmänniska. Hans »fiskmåslif» var endast en yttring
af den smula romantik, som glömt sig kvar hos
honom från pojkåren, och han fann att kärleken till den
unga skärgårdsflickan endast belöpte sig på sin höjd
till ett flyktigt tycke. De hade råkat på hvarandra
under egendomliga omständigheter; han hade fått
tillfälle att uppträda som oskuldens beskyddare,
som en riddare utan fruktan och tadel, och hvad var
då naturligare, än att han hade flammat upp för ett
ögonblick. Det gick lätt att råka i eld och lågor, men
att förvandla kärleken till en Vestaseld, som aldrig
slocknade — för fan, därtill fordrades mer än en
vacker skärgårdsjänta! Han kunde inte med
salongs-lifvet — det erkände han gärna — men inte var det
därför sagdt, att han var beundrare af
skärgårds-idyllen. Han ville vara fri framför allt! — Till den
slutföljden kom han, där han stod inne i matoset och
förlägen vände cigarretten mellan fingrarna.
»Förlåt,» sa’ han till sist, »jag kommer visst olägligt,
men jag ämnade bara titta in som hastigast för att
säga farväl.»
Hon tog händerna från ansiktet och såg på honom
med en skygg blick.
»För att säga farväl,» upprepade hon sakta. »Är
det ert allvar?»
»Ja.»
Hon ryckte till vid det iskalla tonfallet, böjde sig
ned öfver stekpannan och vände fläskstyckena med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
