Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han öppnade hennes hand med mildt våld och lade
ringen i den. Därpå tog han hennes hufvud mellan
sina händer och kysste henne upprepade gånger på
pannan.
»Farväl,» sade han, och rösten skälfde en smula,
»farväl — vi ska återse hvar andra!»
»Nej, aldrig, aldrig mer!» hviskade hon. »Våra
vägar gå nu åt olika håll.»
Hon kände instinktmässigt, att när han nu lämnade
henne, var det för alltid: han hade tröttnat vid henne,
och han for. Han var ju fri som himmelens vindar.
Men Bob vände sig ännu en gång om i
dörröppningen och lofvade:
»I vår kommer jag tillbaka ... i vår!»
Då han kommit ut på gårdsplanen, drog han en
suck af lättnad.
»Gud vare lof, att det är öfver!» tänkte han.
Men gömd bakom gardinen stod den unga flickan
och såg efter honom i smyg; då han hoppade i båten,
och årbladen blänkte öfver vattenytan, blef hon
nästan lika hvit som tyllet, hvilket hon kramade i
handen och måste stödja sig mot fönsterposten för att
icke falla.
Hon hade älskat honom mer än han var värd!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
