Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stolt och tvärsäkert, alldeles som när han talar om
sin mest kuranta tidning:
»Ni ska veta, herre, att Råtthålet har en historia;
man skulle kunna skrifva böcker om det.»
Och Kalle har rätt. Men böcker vill jag nu inte
skrifva, och Råtthålets historia blir nog för öfrigt
skrifven af andra. Jag vill endast helt flyktigt
skissera personer och förhållanden, som jag mött, och
om hvilka jag hört talas, när jag gjort mina ströftåg
i den för de flesta stockholmare obekanta värld, som
plägar kallas »det Stockholm som går».
Hon var död.
Jag kom en kväfvande het sommardag in på den
illa stenlagda, med ogräs öfvervuxna gården och såg
framför mig en likkista, ställd på ett par målade
trästolar i skuggan af planket. Bredvid kistan satt en
i förtid fet kvinna och sof med en stickstrumpa och
ett groblad i knät. Nära stolen, på hvilken hon satt,
stod dessutom en butelj, och denna skyltade med:
tiodiibbelt renadt.
Om det nu var värmen eller buteljens innehåll,
som bragt käringen till sömns, vågar jag inte af gör a,
men att hon sof, det var tvärsäkert.
Jag gick fram till den enkla, svartmålade kistan.
Locket var af, och jag såg hvem den inneslöt.
Det var en ung flicka.
Hon var ännu vacker, där hon låg, och de små
händerna voro knäppta till bön öfver bröstet. Det
blonda håret delade sig öfver pannan, flöt ned öfver
tinningarna i tvenne breda vågor, som svallade ända.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
