Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kallade vi, hyresgästerna här i huset, henne inte för
Betty, utan för Solstrålen.»
Då hon uttalade detta smeknamn, förändrades
uttrycket i hennes ansikte. Ögonen fingo en viss glans
och öfver läpparna spred sig ett vemodigt leende.
Det var, som vek brännvinslukten ifrån henne, och
fram trädde i stället all den känsla, af hvilken hennes
själ ännu var mäktig.
Hon stödde armbågen mot kistan, sänkte pannan
i handen, och satt så en lång, lång stund.
Till sist sa’ hon, i det hon långsamt strök med
handen öfver förklädet:
»Jag höll allt af den där lilla ungen mer än jag
trodde. Hon var inackorderad hos mig, sir herrn.»
Hon lade stark tonvikt — en riktigt förnäm
tonvikt på ordet inackorderad.
»Vi höllo för resten af henne allihop. Vi kallade
henne Solstrålen, därför att hon spred ljus och värme
i det här gamla huset. Hon förstod så väl att slå
bort ens bekymmer, och så läste hon Guds ord för
oss om söndagarna. — Hvem skall nu göra det? —
Ja, en liten solstråle var hon!»
»Och det förblir hon också,» tilläde jag.
»Jo, det kan herrn sätta sig på! Jag är gammal,
jag, och har sett ett och annat, men en så liten
änglaren varelse som Betty — det har jag aldrig sett och
aldrig lär j ag få se heller.»
Hon fläktade häftigt med grobladet, och det
glittrade någonting i hennes ögonhår.
»Betty hade en stor sorg, så liten hon än var. Hon
längtade så okristligt efter att få se sin mor och kyssa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
