Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trifvas däruppe under takåsen. Så slog han sig ned
där för alltid och började göra sig en födkrok af de
kunskaper, han en gång inhämtat i skolan och vid
universitetet. Det dumma var, att han inte hade
gjort det förr.
»Sanna mina ord,» brukade Bomanskan säga, då
talet föll på Kalles informator, »sanna mina ord, den
karlen hade kunnat vara både kyrkoherde och
poliskommissarie, om han bara velat!» Han föredrog sitt
krypin på vinden och sitt urkokta buljongkött nere
på hörnet framför någonting annat. Hvad skulle
det tjäna till att bråka och krumbukta för att komma
sig upp i världen? Han hade nu en gång kommit, ner,
och det var bäst att ta saken lugnt och finna sig i sitt
öde: det kunde ändå inte ändras. Och dock — hur
mycket hade icke kunnat vara annorlunda!
Var det kanske på detta Olle Vinter tänkte, där han
satt uppe i sin vindskupa och rökte pipa? — Hvem
vet!
Han hade nyss kommit hem. Han hade varit ute
och flanerat på gatorna för att se på folklifvet och de
upplysta bodfönsterna. Det var nämligen julafton
i kväll, och Olle ville också veta af, att det var jul,
och därför hade han gått ut för att se alla glada och
känna sig själf så mycket mera ensam och öfvergifven.
Det var väl, att han hade konjaken och kardusen med
»Gäfle vapen» som Mat-S tina skickat honom som
jul-gåfva att trösta sig med. Också hade han på
hemvägen kvistat in på syltan för att tacka för vänligheten
att komma ihåg honom, men han måste vända om i
dörren, ty då han fick se den lilla julgranen med de
Tärnö Xfarta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
