Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
platsen, lyfte hon med en förtjusande smidig och lätt
åtbörd buketten i luften och lät den falla ned på
stenhällen där innanför. Därpå böjde hon knä och gjorde
korstecknet, och jag såg därvid tydligt, hur ett namn,
sakta och bäfvande, smög sig öfver hennes läppar —
namnet på den hon älskade, men som försmådde henne.
I nästa ögonblick reste hon sig, slätade ut
skrynk-lorna på kjolen och gick bort samma väg hon kommit.
— Hvart? — Jag vet det icke. — Kanske till en
verkstad för konstgjorda blommor i Quartier Latin
eller till en sömmerska i Faubourg Montmartre.
Men efter hand, gradvis kan man säga, dog
leendet på hennes läppar, groparna i kinderna försvunno,
ögonen blefvo allt större, skuggan omkring dem allt
mörkare, elden i dem allt dystrare. Men som förr kom
hon vid tolftiden med en bukett konvaljer eller violer
till Abélards och Heloises graf, böjde knä och mumlade
ett namn, öfver hvilket hon slog korstecknet.
Så började kon utebli — hennes bukett hann till
och med att vissna, innan den utbyttes mot en ny —
till sist kom hon icke alls, och en af
kyrkogårdsvak-tarna tog slutligen bort de af solen torkade blommorna,
och de ersattes icke med friska.
Den unga flickan var försvunnen, men jag skulle
återfinna henne.
Det var på la Morgue, Paris bårhus, som ligger
bakom Notre Dame på Seine-ön.
Jag skulle gå hem till mig, till mitt vindsrum i
Quartier Latin, och som min väg förde förbi la
Mor-gue, gick jag in.
Där, bakom den väldiga glasväggen/ på stenbrit-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
