- Project Runeberg -  Tärnö Maria /
100

(1912) [MARC] Author: Daniel Fallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Som sagdt, hon var klädd i arbetsdräkt : hvit
linnekavaj, hvita linnebyxor, sidenskor i samma färg, en
luftig, vårdslöst knuten spetshalsduk, och där . . .
där vid vänstra axeln en liten utsökt fin bukett,
konvaljer och nattvioler — som pikant stack af mot det
hvita. Och så — för att vara mera i stil med det
öf-riga — håret enkelt uppfäst å la lacédémonienne. —
Där har ni henne, strängt tecknad efter naturen, och
lägg härtill den originella uppenbarelsen infattad som
i en ram af den vida fönsterluften ochöfvergjutenaf
den nedgående solens sista, dallrande ljusflöden, och
ni har framför er en bild så egendomligt anslående,
att ni vore färdig att taga den för ren fantasi.

Sarah dröjde länge kvar vid fönstret. Hon stödde
sig tungt mot fönsterposten, och öfver hennes halft
österländska drag gled ett drömmande uttryck, när
blicken öfverfor det silfvergrå spegelblanka hafvet,
som i sitt djup famnade de matt framglänsande
stjärnorna och borta vid synranden förtonade i en
purpurfärgad dimma. Hade någon i den stunden
varit närvarande och sport henne: »hvad drömmer
ni om?» skulle hon med sin djupa melodiska stämma
hafva svarat: »om det oändliga».

Hon blef kvar ända tills solen hade sjunkit. Då
dess sista strålar glimma ut vid synranden, reste sig
Sarah från sin framåtlutade ställning och sträckte
ut armen för att stänga till fönstret. Men i samma
ögonblick hejdades hon af följande ord:

»Tar madame emot?»

Rösten var henne fullkomligt obekant, orden hade
uttalats där nere i trädgårdens dunkel. Men det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 01:04:59 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dftarno/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free