Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem hon sökte, slog hon upp ett af dem och lämnade
det sedan till Felix Pyat.
»Gif mig replikerna!» sade hon helt kort och gick
långsamt tillbaka in åt rummet. Hon stannade till
sist och stödde sig mot en afbruten kolonn.
»Börja!»
Det var Viktor Hugos »Hernani».
Hon reciterade de sista scenerna i femte akten.
Och hur hon reciterade sedan! Felix Pyat blef
alldeles utom sig af hänförelse, hans cigarrett
slocknade vid de första bedårande tonfallen i hennes röst —
och han var också nära att glömma svara på
replikerna för att helt njuta af hennes stora fulländade
konst.
Då hon slutat gick hon fram till honom och
frågade helt enkelt:
»Är ni nöjd nu?»
»Nöjd?!. . . madame!»
Tonfallet i detta sista ord borde hafva öfvertygat
henne om, att Felix Pyat var mer än nöjd.
»Och nu, då jag uppfyllt er begäran, min herre,
kommer jag i minordning att begära någonting af er.»
»Befall!»
»Nej, jag ber!»
Journalisten bugade sig.
»Man har sagt mig, att ni är eller, rättare sagdt,
var den skickligaste fäktaren i Paris, att ni sköter
värjan lika bra som pennan, och det vill säga
mycket. Vill ni ge mig en lektion?»
»Ni utmanar mig således? Ni vann nyss en
fullständig seger genom er konst, vill ni nu också. . .*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
