Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han tog hennes blonda hufvud mellan sina händer
och kysste henne.
»Som du vill. . . vi skola resa snart,» sade han mil dt,
men han vågade icke se på henne, ty kan kände med
sig själf, att han lofvade en sak, som han icke visste,
om han kunde hålla: han kunde ju vara död redan
inom fyrtioåtta timmar och då — ja, då. . .
Men hertiginnan ville nu inte, att han skulle tro,
att denna resa från Paris var en nyck af henne, och
därför beslöt hon sig för att säga honom, hur hon
vantrifdes i de kvafva salongerna, där man
uppmärksammade henne på ett sätt, som blef henne olidligt.
Hon ville säga honom, hur detta tomma fjärilslif
sammankrympte hennes själ och kom henne att
känna sig som en af skogens vackra, vilda fåglar i gyllene
bur, och därför sköt hon med sin lilla
guldskinns-klädda fot fram den broderade puffen, som tjänat
hennes fötter till stöd.
»Sätt dig här, min vän,» hviskade hon och pekade
på den mjuka tingesten vid sina fötter.
Han efterkom hennes önskan och lutade sitt
hufvud mot hennes knän för att bli smekt som ett barn
af den kvinna, han älskade.
Och den väl visa världen, som tror sig veta allt,
påstod lika fullt, att de mest stormiga uppträden
tidt och ofta föreföllo mellan hertigen och
hertiginnan. — Förnäma Paris, du skulle ha sett dem
tillsammans framför skymningsbrasan denna afton i
det lilla koketta Hotel de Targis!
De talade länge.
Hon ville öfvertyga honom om, att de kunde vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
