Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nyad kraft, och en hel förmiddag låg hon kvar i
sängen och tänkte på Henri. Så steg hon upp, klädde sig
i största hast, lät spänna för och for själf och köpte
biljetter — hon ville vara säker.
Och nu satt hon i sin loge, till utseendet likgiltigt
tillbakalutad mot den mjuka stolskarmen, sakta
fläktande sig med den svarta solfjädern med de
mörkröda blommorna, insydda i sidenet. Och
medan hon lät blicken, utan vidare intresse, glida fram
öfver stolraderna närmast scenen, frågade hon sig
själf:
»Hvar har han då varit under hela denna långa tid
— hvar?»
Så gick ridån upp efter den tredje bultningen, och
hon böjde sig nyfiket fram öfver den sammetsklädda
barriären ...
Underrättelsen om faderns brottslighet och
själf-mord kom som ett åskslag öfver Henri och beröfvade
honom i början helt och hållet hans handlingskraft.
När så affärsställningen blifvit klar och stärbhuset
försatt i konkurs, inträdde brytningen i Henris lif.
Och han bröt med allt — med sin styfmor — fadern
hade varit omgift — med kamratkretsen, med
Si-donie, med ett ord med hela sitt föregående lif. Från
att ha varit den förkroppsligade lif sglädjen, blef han
sluten och dyster, nästan människoskygg; hans
stolthet, som lidit en så svår förödmjukelse, vädrade
förakt öfverallt, och det blef olidligt, outhållbart i
längden. Han flyttade från sin vackra bostad vid
Luxembourgträdgården och hyrde sig ett enkelt
studentrum vid en återvändsgränd ofvanför boulevard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
